Spår

Idag kände vi för att trotsa värdet med ett spår och se det som bra störning istället för ett hinder.

Dagens spår,

Längd: ca 600m
Liggtid: ca 40 min.
Vinklar: 2 spetsvinklar, 1 rät. (som var medvetna, fick in några extra räta märkte jag när vi tog det)
Pinnar: 4 + slutpinne
Terräng: Barrskog, ris, kärr, berg, grus och mossa.
Utmaningar: Spetsvinklarna, vägen och kärret.
Väder: Stark vind och ösregn.

Spetsvinklarna var för oss nya. Men det var ju inga problem tyckte Yra! Hon snurrade lite på första men var stensäker när hon väl hittade vart vi skulle. Andra vinkeln var lätt som en plätt, den tog hon som en klocka! Kärret/myrmarken skulle vi sen ta oss över (nej det var inte djupt och jag hade koll så att hon inte skulle gå ner sig.) och det var inga problem. Det handlade bara om kanske fem meter att ta sig över. Men vi ser det ändå som en utmaning som skulle kunna bli trasslig! När vi sen kom till grusvägen så gick hon bara rakt över den som om den inte fanns. Så utmaningarna blev verkligen lyckade! Jag ska inte vara rädd för att testa ytterligare i fortsättningen.

Pinnarna plockade hon fantastiskt fint! Det är de som har satt käppar i hjulet för oss innan. Men vi har tränat för att pinnarna ska få ett värde. För Yra är spåret så självbelönande i sig så att pinnarna blir helt ointressanta. Men på massa olika sätt så har jag nu fått henne att "dutta" på pinnen och sen kolla på mig. Är jag inte tillräckligt snabb med berömmen där så fortsätter hon spåra. Men hinner jag i tid så blir hon glad och kommer med den. Eftersom att det var ganska längesedan vi gjorde ett spår med pinnar då vi kört mycket viltspår under en tid nu så gjorde jag pinnarna roliga idag. Det var två som det låg gotta under, första + slutpinnen. Sedan var det en som jag satt snöre i så precis när hon markerade den så for den iväg och vi lekte en kort stund, 3:e pinnen. De två övriga, 2+4 var bara neutrala. Men eftersom att motivationen byggdes upp utav de "roliga" pinnarna så var det inga problem. Kort sagt så tog hon alla pinnar!

Spåret överlag gick helt fantastiskt bra. Det var mycket "bergsklättring" så att det skulle bli så kul som möjligt. Terrängskiftena var inga som helst problem. Bara skoj! Det enda utom första spetsvinkeln som hon blev lite konfunderad av var på ett ställe i spåret. Hon var inte alls så målmedveten som hon brukar vara. Men fick senare reda på att mamma gått där på morgonen. Men det var superbra träning också då vi omedvetet fick med lite luktdiskriminering också! Sedan var det ju vädret... Men det var nog jag som hade mer ont utav det än henne. Allt som allt kan man säga att det blev fantastiskt lyckat!

Min pärla!