Rallyträning

Idag känner att jag och Yra verkligen börjar komma in på samma spår i träningen och att saker och ting börjar att falla på plats. Idag var det rallylydnad som stod på schemat. Under en längre tid har det känts som att jag gått med en dammsugare i kopplet istället för min hund. Och vid varje träningstillfälle har det verkat som att hon lämnat kvar hela sin arbetsmotivation i bilen. Men med dagens prestationer i bagaget så är jag nästan övertygad om att det kanske  kan börja vända!

Bana: En slinga med 6 skyltar. Enkla moment som vi har koll på då vi fokuserade på motivation och följsamhet. START 1: sitt. 2: sitt, ligg. 3: tysksväng. 4: sitt framför, höger ingång, sitt. 5: läggande under gång. 6: 360° vänster. MÅL
Motivation/Fokus: På botten i början. På topp i slutet!
Belöning: Godis i början. Boll i slutet.

I början gick det inte alls bra. Hon var som vanligt ofokuserad och jag ville slita av mig varenda hårstrå på mitt huvud. Under denna tiden var det belöning med röst+godis som gällde och hon sackade bakom mig eller gick med nosen i backen som att hon inte alls förstod vad vi skulle göra. Jag tröttnade fort på detta och tog fram bollen. Vi har fått tips att inte leka för mycket då det slår över och hon blir ofokuserad utav det också. Men jag lekte upp henne och lät henne jaga/kampa lite med bollen. Detta brukar vanligtvis resultera att hon är med mig i ca 5 sekunder och sedan åker nosen ner igen. Men denna gången var hon med mig med liv i blicken! Inte den blicken som säger "BOLLENBOLLENBOLLEN" på ett hetsigt sätt så att det slår över. Jag såg för första gången på länge en skymt av motivation därinne. Detta resulterade i att jag kastade bollen åt henne redan vid första skylten. Och jäklar vad förvånad/glad hon blev. Hon kom in med bollen som en klocka, lämnade av och sa med hela kroppen att "nu kör vi matte!". Och det gjorde vi också! Med spontan, väldigt kort lekbelöning i blandad form av kamp/kast plus röstförstärkning så gick hon tillslut hela banan på ren motivation om att bollen kanske kan komma fram. Och hon tog verkligen åt sig mina berömmande ord och förstod att hon var riktigt duktig. Sådan härlig känsla! Detta kan verka otroligt litet men för oss var det ett enormt framsteg. Det känns äntligen som att allt slit om att få upp motivationen och allt tålamod och tid vi lagt ner har lönat sig så att det kan börja vända för oss!